det som man inte vill ska hända

torsdagen tillbringades först som alla andra vardagar på jobbet. efter jobbet fick Katja och jag lov att åka till HC med Amaya som tyvärr har en så förskräcklig förkylningsastma (eller som vi hoppas är förkylningsastma). Hon har haft två dagar så otroligt tungt att andas, det piper i bröstet på henne o hon hostar o blir så andfådd när hon pratar o rör sig.
Vi fick träffa samma doktor som jag träffade 6 nov när vi var dit med henne förra gången. den gången fick hon Ventoline o inhalator att ta då hon får tungt, men den gången fick vi oxå rådet att om det kommer tillbaka inom ngn vecka en månad så måste vi genast ta kontakt igen. Nu var det bara drygt en månad sen sist.
Den här gången gick det mycket bättre för honom att få lyssna på henne, hon var så lugn i Katjas famn. Hon visar ordentliga tecken på astma ,  hade även mycket tydligare ljud på höger sida. Hon fick 6 tabletter upplösta i vatten som skulle lindra o lätta för stunden, sen fick vi gå till labbet för att ta blodprov för att utesluta att det var ngr bakterier. Proven visade inga bakterier, så ännu mer tyder att det är astma sa läkaren Axel Dimberg.
Hon fick utskrivet 2 nya astmamediciner, samt remiss till barnavdelningen för utredning. Han hade även kontakt med barnläkaren på avdelningen.
Den här medicinen ska hon nu ta tills dess hon får komma till barnläkaren.
Det man hoppas är ju nu att det här ska visa sig vara just det jag nämnde förkylningsastma som brukar växa bort med åren, vi vill inte tänka tanken att det skulle vara ngt annat. Med tanke på att vi har hundarna så kan jag inte ens tänka tanken ett steg längre.

Så nu hoppas vi på att kallelsen kommer snabbt så vi får svar på våra frågor.

Förkylningsastma

Förkylningsastma drabbar framför allt de små barnen (0-3 år). Sjukdomen innebär en benägenhet att i samband med luftvägsinfektioner reagera med astmaliknande besvär, det vill säga tung, pipande och väsande andning.
En tredjedel av alla barn har sådana besvär i samband med förkylning någon gång under de första tre levnadsåren.
Vad innebär sjukdomen?
När det blir trångt i luftvägarna blir det jobbigt för barnet att andas. Besvären visar sig på samma sätt som vid vanlig astma. Det piper och väser och barnet får svårt att sova, äta och dricka.
Barn med förkylningsastma får ofta långvariga besvär vid förkylningar. Dessa barn behöver då vara hemma längre från förskolan/skolan än andra barn, vilket i sin tur innebär att föräldrarna måste vara borta från arbetet under längre tid för vård av sjukt barn. Barn får under sina första levnadsår ofta upprepade infektioner. För vissa familjer kan det innebära att barnen är sjuka mest hela tiden under vinterhalvåret, när förkylningarna härjar som mest.
De flesta barn växer efterhand ifrån sina besvär. De barn som har en bakomliggande allergi, eller där det finns allergisjukdom i familjen, löper större risk att med tiden utveckla "vanlig" astma.
Riskfaktorer
Mammans rökning under graviditeten är en viktig riskfaktor för förkylningsastma, liksom om barnet är för tidigt fött. Rökning i hemmet bidrar hos mer än vart fjärde barn på ett avgörande sätt till att det behöver söka sjukvård eller vårdas på sjukhus för förkylningsastma. Infektion med RS-virus under det första levnadsåret ökar också risken för förkylningsastma. Kikhosta var tidigare en vanligt bidragande orsak som nu, tack vare vaccination, nästan försvunnit.
Vård och behandling
Barn som får mer uttalade besvär behöver medicin, och då framför allt sådan medicin som man andas in. Vid svårare förkylningsastma behöver barnen vårdas på sjukhus. De flesta som läggs in på sjukhus är yngre än två år.
Ett barn med förkylningsastma som söker på en jourmottagning eller läggs in på sjukhus kräver mycket vård i form av täta kontroller, övervakning och upprepad medicinering.

händelsernas helg

En hel vecka har gått sen jag sist bloggade. Det blev en händelsernas helg minst sagt. Lördagen tillbringades med att Amaya och Elliott var hos mig (Åke åkte iväg till stockholm för att på lördagkvällen gå till Globen och lyssn a på Paul McCartney med Daniel och sova hos honom) fram till eftermiddagen då jag åkte iväg kl 18 til Alandica till vår firmajulfest.
Årets julfest bestod i av att vi först fick lyssna på en julkonsert 1,5 timme med Sara Löfgren, Patrik Isaksson och Staffan Hellstrand. Jag tyckte att den var riktigt bra, somliga tyckte det inte. Kan vara att det var fel tidpunkt att lyssna. En julfest ska kanske föregås av ngt mera rivigt än att lyssna på en fin konsert.
Men iaf efter konserten serverades det som vanligt hos oss trerätters middag med tillhörande drycker. Somliga drack mer och somliga drack mindre. Iår hörde jag till den skaran som drack mindre. Jag tog mig hem med bil eftersom jag är lite snål på mina lediga dagar och vill inte ödsla en fin söndag på att vara trött.så jag tog mig hem med bil kl 23.30.

Så var vi då framme vid söndagmorgon. En söndagmorgon som blev början till en känslosam fortsättning på helgen.
Jag tog barnen med mig o gick ner till sjöbodarna för att kasta sten o trampa på isbeklädda vattenkärr.
När vi går där nere vid bodarna får jag plötsligt syn på en man klädd m ed rock och filt som går till en avreg bil. Jag ser honom o när vi har kommit hem går det upp ett ljus för mig: shit det där är mannen som man pratade om att bodde där nere  i somras. Han bor ju fortfarande där!!!! År 2011 i en sjöbod i strandnäs bredvid oss där jag går där alla andra vandrar!!!!
Jag kom hem o tog mig en funderare vad jag skulle ta mig till: La ut en status på facebook om en idyll som slås i bitar. Ulrica tar kontakt o säger att hon länkar ut min status på sin sida för hon har så många politiska vänner. Det tar inte mer än en par timmar så svarar Maria Jonsson på vårt upprop, hon frågar mig var det händer och säger att h on vill göra en hjälpande gärning som medmänniska.
Hon åker ner o finner honom där o ger honom ett mål mat. Ser till att han får tak över huvudet över natten och fortsätter sedan på måndagen att genom sina sociala kontakter ordna att han får ett tillfälligt boende åtminstone över julen. Men med detta visar det sig att samhället Åland inte har en beredskap när ngt sådant här inträffar. Vi hjälper gamla o sjuka o missbrukare men vi har ingen beredskap att hjälpa när man inte lyder under ngn rubrik som finns i arbetsreglementet.
Och vet vi mera vad som finns ute bland oss, den här mannen "visste" ingen om, finns det fler.

Idag (onsdag) finns han inkvarterad tillfälligt men vad händer efter julen? kan han med hjälp ordna upp sitt liv, på vems ansvar är det att han inte behöver bo utom hus osv osv. Frågorna är många och det är ingen lösning iomed att man hjälpt en hemlös under det mest akuta skedet. Vem o hur ska man påverka?

Jag själv kommer iaf aldrig aldrig aldrig att glömma synen när jag såg honom gå från boden till bilen dör han satt för att få lite väderskydd. Jag kan inte heller riktigt förstå vad det var som gjorde att jag skulle komma där precis då, i den lilla lilla stund det tog för honom att gå o sätta sig i bilen. Jag tänker avsluta den här bloggen idag med ngr få rader ur en artikel, och där man då kan fråga sig hur samhället Åland skulle kunna leva upp till att kunna erbjuda:
En vanlig definition för en hemlös är ”en person som sover ute eller är hänvisad till akutboende eller härbärge”.

Vi kan inte erbjuda akutboende eller härbärge utan att man får ta till alla krafter o resurser för att lösa ett akutfall.

 

 

 

självständighetsdagen 2011

Finlands självständighetsdag firas den 6 dec det bästa är väl att vi arbetare får vara lediga. Men inte bara det,det finns en tradition bland många av oss ålännningar att inta soffan på kvällen för att titta på BALEN
så också för oss ikväll. Efter en uppfriskande promenad i den första egentliga vinterkvällen , intog vi soffan tillsammans med en hel påse ostbågar o började skåda alla klänningar allt  från underbara kreationer till vad ska jag kalla det; lite mer tråkiga balklänningar.
Ja ja man kan ju sitta o titta o ha åsikter man får ju själv aldrig uppleva den live.

För övrigt har dagen tillbringats med att besöka den traditionella julmarknaden på Torggatan, men nu måste jag låta som en gnällig åländsk kärring men de är så himla tråkig den där julmarknaden. visst det ligger massor med arbete bakom allt som säljs där men för jösse namn kan man inte få in lite julstämning, fram med ngn tomte o spela julmusik och stå inte bara där o sälj o sälj, o till på köpet sålde de gasballonger där idag. DET ÄR INTE JUL DET INTE.

en riktigt fin helg

Då har vi kommit förbi andra ljuset i adventsstaken. Trots en envis stenhård äcklig förkylning eller vad man ska kalla det, ont i halsen, en aning hosta men framförallt EN ENVIS HUVUDVÄRK som inte vill ge med sig så har vi haft en väldigt trevlig helg.
Amaya har sovit hos oss och vi har haft riktigt mysiga mornar där hon sovit riktigt länge, ända mot 08.30-9.00 tiden . Så när hon sover hos oss nu så är det hon som sover länge medan de fyrbenta envisas med att ta morgon från 06.00 o framåt. Är det inte den ena så är det den andra:):)

Både lördag och söndag har vi träffats och ätit middag hemma hos oss, så trevligt när man kommer sig för att laga ordentlig mat o äta gemensamt. Lördagens middagsmeny bestod av kassler m grädde chilisås o ananas o ris, och söndagen ägnades åt att tillreda en riktigt god gulaschsoppa gjord på riktigt fin rostbiff. Jag tyckte den blev jättegod o de sa de andra oxå:):) Det är enkelt att bjuda på soppa men det är en del pulande med alla ingredienser innan soppan är i grytan Men gott o värmande o vi har även middag kvar till måndagen.
Tillreddes även en vegetarisk variant av gulaschsoppan så att Kim oxå kunde sätta sig vid middagsbordet.

Det är så roligt att vara många i huset o umgås, och många blir vi på julen. Skoj. Enda som inte är roligt är städande och det blir det mängder av med 3 st hundar som drar in hur mycket skräp som helst, barn o vuxna. Borde uppfinna en robot som sprang efter oss oss rengjorde.

Man kanske borde ha en sån här:):) Robotdammsugare


Elliott har underhållit oss med sitt charmiga leende o sitt busiga uppträdande. Han har blivit en riktig goding den lilla krabaten. Han vinkar han pratar på han visar glädje när han kommer, men han visar oxå att han blir ledsen när Linus o Katja går iväg. Vi väntar alla med spänning att han skall börja gå. Han står hur bra som helst utan stöd han går runt hursom helst med stöd men vågar inte riktigt ta det första steget utan stöd.

Lördag förmiddag tog vi oss, Åke jag o Amaya till stan och fikade i den nya Torggallerian. Mysigt cafe med bra plats att fika på med barn. Även en liten julklapp inhandlades, har dock lite frågetecken kvar.

Nu skall det jobbas en mellandag sen ska vi fira Självständighetsdagen o förhoppningsvis gå på lite julmarknad. Fast äsch egentligen tycker jag ju inte om att gå på sånt.

fredag och 2 andra december

då har vi gått in i december månad. idag är det fredag o idag ska jag åka till veterinären med Gizmo o ta bort en knöl som han h ar i tandköttet. Det är ju alltid lite oroande när det gäller knölar men vad jag läst o vad många säger så är det många hundar som får såna knölar /utväxter i munnen när de blir äldre.

Helgen ska vi ägna åt att få lite julklappsinköp gjorda samt dittan o dattan. Men både Åke o jag dras med en förkylning som har slagit ut som huvudvärk så det blir nog att gå på halvfart.

den här bilden är tagen i somras men även fast vi kommit ända till december så är det nästan så att det känns som vädret är detsamma. det är ju bara de blommande buskarna som talar om att det är sommar.

tråkig händelse

oj nu har det gått ngr dagar o jag har inte kommit till att skriva. Dels dras jag med en förkylning som inte är av denna världen. Med den har jag på köpet fått en huvudvärk som inte ens går att bota med värktabletter. Har iaf sett ett litet uns av att något håller på att släppa inne i huvudet i dag så man får hålla tummarna att det är åt det hållet det går.

Iförrgår kväll hände en incident hemma med hundarna som INTE får hända. På vår gata bor en cockerspaniel hane som är riktigt till åren. Mina terrier HATAR den hunden, så fort de bara känner doften av ho nom blir de som tokiga.
Jag gick ut och gick med dem alla tre o allt var frid o fröjd. Jag kommer hem o öppnar grinde till gården o släpper in alla tre. Men mitt dumma nöt drar i nte igen dörren efter mig utan börjar ta av kopplena o står nerböjd o vips i nästa sekund har Gizmo fått nos på Spanieln som kommer på vägen o tvärvänder o springer ut till gatan. O ch inte många sekunder senare vänder Citrix likadant o  hakar på. Jag rusar ut till gatan med sopskaftet i handen som hjälpmedel och där är redan värsta tumultet. den stackars hunden blir helt utskälld o attackerad av mina hundar. En arg hundägare (fullt förståeligt) försöker så gott det går hålla undan sin hund.
Lite tur i oturen tror jag det var att båda sprang dit för då blev det så att de också surra runt med varandra oxå.
Jag fick tag i nackskinnet på gizmo o hiva in honom i bilen o citrix loma efter då han hör min ilska.
Det är egentligen Gizmo som är den svåra han lyssnar absolut inte på mig i sådana här situationer.
Då kunde jag återgå till den attackerade hunden o hundägaren o ta emot utskällningen. Vi tittade igenom hunden o kunde inte se ngn ytlig skada ifall så jag hoppas att det faktiskt var så att det hördes mer än det var.

Men fy attan jag tror aldrig man kan må så skit o känna sig så dålig som då när ngt sånt här händer. Jag vet ju själv vad jag skulle känna om mina egna hundar skulle bli påsprungna.

Jobbigt är det när det är en hund som bor så nära o xå , vi kommer ju alltid att stöta på den.

För övrigt är det fortfarande varmt ute och BLÅSER hela tiden.